Lockfågelns Pralin/ Zeb

Vi begav oss ut till Muskö för att följa med pappa ut till Aspö för säsongens sista Aspö-jakt,

 

Det var planerat att Zeb skulle få gå först, ensam. Sedan efter fika skulle Bessi och Ice få gå.

 

Zeb började bra med sök rundor på 70-100 m, kom in för kontakt och en klapp innan vi fortsatte. Men hann inte gå speciellt långt innan han åter sökte ut igen.

 

Under tiden vi jobbade oss framåt rapporterade Jimmy att tvårådjur hade gått förbi honom men vi hade sagt att vi bara skjuter om hunden driver. Zeb var tyst så Jimmy fick snällt kolla på där dom gick förbi.

Efter en bra stund kommer vi i närheten av där rådjuren troligen hade stått för Zeb blev mer och mer intensiv och sökte på bra. Tillslut frigjorde han sig på riktigt och begav sig upp på dom nu 40 min gamla spåren förbi Jimmy och sedan förbi pappa och iväg. Som längst var han 400 m ifrån mig på sök (!). Efter någon snurr och mera sök så hittade han tillslut dom och han började driva.

Det buktade in i stugområdet och närmade sig mig där jag släppt iväg Zeb. Så ser jag rådjuren som virrat till det för Zeb smyga sig bakom ett träd på en knalle lyssna efter honom och sedan bestämma sig för att trava iväg. Till min förtjusning inom skotthåll och jag avlossar skottet. Rådjuret hoppar rätt upp och skriker, tumlar ner för den lilla backen (tror jag avlossar skott 2) för att sedan lägga sig ner och titta på mig med huvudet upp. Rapporterar att jag skjuter ett skott till för avlivning. Djuret dött och det andra springer vidare. Väntar tyst in Zeb. Han kommer fram till rådjuret och ser lite förvånad ut. Sedan börjar han bita i det och jag röjer min position och berömmer så in i bomben. Han blir glad att jag kommer och ruggar rådjuret mer. Visar ingen tidens till spänning eller att djuret är hans. Ska erkänna att jag nästan höll på att gråta av lycka.

 

Vi samlas och tar hand om djuret, tar kort och fikar.